Scarling

Jag kände mig lite mellankolisk när jag tänkte på studenten i torsdag. Min student var inte direkt lyckad och jag kände mig bara dum som firade ett misslyckande. Men den här studenten var riktigt rolig! Jag åkte iväg till tandläkaren ensam, för första gången i helt mitt liv! J ag vet att det låter patetiskt, men sanningen är den att jag är i mycket gott sällskap vad det gäller tandläkarskräck. Det är vetenskapligt bevisat att folk är räddare för tandläkaren än för Döden! Detdu! Änyway. Jag åkte dit, tog bort lite tandsten och var skitduktigt over all. Sen körde jag hem jättesnabbt(inte för fort, utan bara snabbt)för att byta om lite och åka och se Nina springa ut. Jag var smartare än de flesta andra. Jag åkte i tid, alltså fick jag parkeringsplats. Jag tog en av de sista platserna på Willys som ligger ca 200 meter från ninas skola. Vandrade runt lite förvirrat i folkmängden vid skolan. Jag letade högt och lågt efter ninas familj, men kunden ingen se. När jag precis hade gett upp hörde jag "Emma!" och vände mig om. Där stog Rebecka som tur var. Så jag följde efter henne. Tillslut sprang iaf Nina ut, och jag fick ge henne mitt glad and stuff. Hem igen, tog motorvägen eftersom alla skulle åka släp på vanliga vägen. Åter igen mycket smart drag! Väl hemma tog jag en tupplur. Sen bakade jag paj, eller om det var tvärt om... Iaf. Bakade paj, åkte till Ninas mottagning. Hon älskade min paj^^ Och jag funderade lite på en ny ingrediens som antagligen skulle passa perfekt i pajen. Det var iaf väldans mysigt. Åkte hem igen. Gjorde mig fin(så gott det gick i den nedrans värmen). Mötte upp Nina igen på stan. Gick till statsparken för att supa^^ Efter att ha vandrat igenom heeelt parken hittade vi Gurra, Jolle och nån som hette Nilsson. Vi hade jättetrevligt! Drack alkihol och myste. Sen kom Felix<3 Då blev jag riktigt glad! Vi kramades massor och jag försökte dela med mig av min visdom och livserfarenhet, även om jag nog mest bara babblade. Sen kom sara med nån som hette nåt med yxa. Sen gick vi till själva parken. Sen fick jag rädda Jolle, vi gick en lååång promenix och hittade mat. Jag kissade i någons trädgåd och insåg att så här full hade jag inte varit på länge! Det är så konstigt, för när man vandrar med Jolle så är man alltid helt lugn. Inget kan hända liksom. Det är en väldans skön känsla. Tyvärr tror jag att jag sa åt honom att han fick skaffa likadan tattis som mig, och det får han inte! Min! Lycka kväll iaf. jag hade supertrevligt! Måste göras om^^