Scarling

Idag och igår fick våran hjälte Ämma jobba med en fabror, som från början verkade charmige, men som senare visade sig vara jobbig. Han slog Ämma i huvudet med deffekta korvar, han ville dansa hela tiden och han kastade korv på henne. Ämma gillade det inte! Ämma har dock, sedan förra avsnittet, kommit sina arbetskamrater mycket nämare, vilker är väldans kul för henne! De är riktigt tossiga och har liknande humor som Ämma. Idag skar sig Ämma flera gånger på olika saker, hennes plåster luktar korvfabrik... Hååpas det blir nåt parkhäng på fredagkväll. Då får ämma vila lite och klaga på jobbet. /Over and out!

Detta har hänt: Ämma har börjat jobba på en korvfabrik! Korvaloomparna på fabriken är högljuda och skriker AAAÖÖ! till varandra hela tidne, men det tycker Ämma om. Det påminner henne om hennes vän Bombi. I dagens avsnitt! Idag fick Ämma hantera knivar och maskiner som lät: PSHUUUUU! och :Kadonk!!! och pressade ihop saker och mosade. Ämma njöt väldigt av detta, men ibland fruktade hon för sitt liv! Inte minst när det blev stopp i maskineriet och händer var tvungna att bli insträckta där händer inte bör vara. Ämma har träningsvärk i händerna, ont i ryggen och känner sig som en 65-årig tant, men pengarna är bra. Pengar rullar in som dom ska, det går bra nu! (som vanligt går det inte att styckindela, i hate)

Crapy ny sida!

Varför skriver den ihop allt? Jag har ju styckindelat och hela tjofräsen, men bloggen vill inte. Gaaaaah! I hate!

Jag kände mig lite mellankolisk när jag tänkte på studenten i torsdag. Min student var inte direkt lyckad och jag kände mig bara dum som firade ett misslyckande. Men den här studenten var riktigt rolig! Jag åkte iväg till tandläkaren ensam, för första gången i helt mitt liv! J ag vet att det låter patetiskt, men sanningen är den att jag är i mycket gott sällskap vad det gäller tandläkarskräck. Det är vetenskapligt bevisat att folk är räddare för tandläkaren än för Döden! Detdu! Änyway. Jag åkte dit, tog bort lite tandsten och var skitduktigt over all. Sen körde jag hem jättesnabbt(inte för fort, utan bara snabbt)för att byta om lite och åka och se Nina springa ut. Jag var smartare än de flesta andra. Jag åkte i tid, alltså fick jag parkeringsplats. Jag tog en av de sista platserna på Willys som ligger ca 200 meter från ninas skola. Vandrade runt lite förvirrat i folkmängden vid skolan. Jag letade högt och lågt efter ninas familj, men kunden ingen se. När jag precis hade gett upp hörde jag "Emma!" och vände mig om. Där stog Rebecka som tur var. Så jag följde efter henne. Tillslut sprang iaf Nina ut, och jag fick ge henne mitt glad and stuff. Hem igen, tog motorvägen eftersom alla skulle åka släp på vanliga vägen. Åter igen mycket smart drag! Väl hemma tog jag en tupplur. Sen bakade jag paj, eller om det var tvärt om... Iaf. Bakade paj, åkte till Ninas mottagning. Hon älskade min paj^^ Och jag funderade lite på en ny ingrediens som antagligen skulle passa perfekt i pajen. Det var iaf väldans mysigt. Åkte hem igen. Gjorde mig fin(så gott det gick i den nedrans värmen). Mötte upp Nina igen på stan. Gick till statsparken för att supa^^ Efter att ha vandrat igenom heeelt parken hittade vi Gurra, Jolle och nån som hette Nilsson. Vi hade jättetrevligt! Drack alkihol och myste. Sen kom Felix<3 Då blev jag riktigt glad! Vi kramades massor och jag försökte dela med mig av min visdom och livserfarenhet, även om jag nog mest bara babblade. Sen kom sara med nån som hette nåt med yxa. Sen gick vi till själva parken. Sen fick jag rädda Jolle, vi gick en lååång promenix och hittade mat. Jag kissade i någons trädgåd och insåg att så här full hade jag inte varit på länge! Det är så konstigt, för när man vandrar med Jolle så är man alltid helt lugn. Inget kan hända liksom. Det är en väldans skön känsla. Tyvärr tror jag att jag sa åt honom att han fick skaffa likadan tattis som mig, och det får han inte! Min! Lycka kväll iaf. jag hade supertrevligt! Måste göras om^^

Såhär vill jag se ut btw<3

Nepp, det tar aldrig slut!
Förstår ni nu hur jobbigt det varit för min pojkvän när jag ringer varje gång jag kommerp å nåt! Stackars liten<3

Anyways! Jag köpte en väska idag till lajvet som jag ska smutsa ner och göra bra och postap! Det ska bli såååå kul!

Jag glömde ju helt bort höjdpunkten på dagen! När jag var på systemet idag fick jag godis av han i kassan för att jag visade legget innan han hann be om det^^

Japp! Idag har jag tänkt igen, tyvärr inte på något nyttigt, men ändå!
Jag har funderat lite på att kvinnorna i hiphop-videos aldrig tittar på killen när de dansar bredvid honom. När jag säger "kvinnorna i vidoen" menar jag en tjej som även medverkar musikaliskt. De dansar bredvid killen, men de tittar inte på honom, why?
Anyways.

Jag skulle handla på AQ idag, men tack vare vissa personer, som jag inte tänker nämna vid namn, så kom jag dit en kvart efter att de hade stängt. det kändes jävligt surt eftersom jag inte vet hur länge mitt kort funkar där.
Det kanske låter barnsligt och lite själviskt att skylla allt på andra, men jag sa tydligt att jag ville till den affären och att jag inte viste när den stängde. Men äääändå måste folk handla i alla andra affärer.
Så skulle jag ut och jogga med en av tjejerna idag, men hon prioriterar att gå på stan till halv 10 istället och säger sen att hon inte hinner jogga. Jag försöker hela tiden förklara för folk att tid inte är nåt man har, det är nåt man tar. Att inte hinna jogga är bara ett sätt att säga: "Jag prioriterar inte att jogga". Och då ska man heller inte klaga på sin vikt om man inte ens försöker förändra den.

Så var det med det!

Jag tror inte jag vill veta om det är sant. Jag orkar inte gå igenom det igen. Alla ska vi dö på något sätt, och jag vill helt enkelt inte veta vad som tar död på mina nära och kära. Jag önskar att alla kunde få dö fridfullt och utan smärta, men det är en fåfäng tanke, tyvärr.
Jag ska försöka förändra min syn på livet och döden, och sluta vara så fixerad vid att döden är slutet och att den kan komma när som helst. Istället ska jag försöka leva livet och inte tänka så mycket.

I veckan ska jag handla upp mitt pressentkort på AQ. Det känns lite vemodigt för det är det ända jag egentligen har kvar efter min farbror. Jag vet att det är töntigt, men det känns jobbigt att behöva göra sig av med det.
Jag fattar ju att han inte kommer tillbaka bara för att jag inte handlar upp det, och det var faktiskt en del pengar, som antagligen var ganska svåra att få ihop eftersom han inte jobbade det sista året typ. Jag får helt enkelt handla, och tänka på honom när jag har köpt mina saker.

Du är saknad!